Hannas praktik - del 7
Torsdag och friluftsdag i backen. Som eleverna längtat efter denna dag! Och så skönt att ta en Corona-paus för att åka iväg och bara ha kul.
Vi inledde med upprop och info i klassrummet. Läraren samlade in de sista slantarna och höll koll så att alla hade betalat för liftkortet. Sen gick vi ut för att möta upp resten av lågstadiet. Det visade sig att en av eleverna missförstått och trodde att hen kunde låna slalomskidor från skidanläggningen. Det blev lite av en stafett sådär på morgonkvisten. Rektorn rusade in efter nyckeln till bodan, sen tog jag vid och sprang dit för att hämta en madrass som eleven kunde åka på. Sen rusade vi vidare till bussen.
Ca 40 min senare var vi framme, eleverna slängde sig ur bussen och bytte snabbt om till pjäxor. Under instruktion av eleverna hjälpte jag dem spänna fast utrustningen. Kände mig som en yr höna, jag hade liksom ingen koll på nåt. Varken utrustningen, skidanläggningen eller hålltider. Elever ropade mitt namn till höger och vänster och jag uppfattade sällan vem det var.
Vi knatade upp en bit för backen till grillplatsen, där jag och de lärare som inte åkte slalom höll till. Sedan var dagen igång på riktigt och de hade så kul. Jag höll mig runt pulkabacken och nära eleverna där. Ville ha koll så alla hade det bra psykosocialt; såg jag någon ensam såg jag till att den fick någon att åka med samt berömde eleverna när de gjorde någonting bra. I denna upptagna och frånvarande värld ville jag att barnen skulle få känna sig extra sedda.
Hungriga barn och pedagoger samlades sedan runt brasan för att avnjuta grillade hamburgare. Det var en riktigt mysig stund.
Lite senare bestämde jag mig för att kolla in anläggningen så jag tog mig upp till restaurangen. Därinne satt några elever och åt glass; "Hanna, kan du inte sitta här med oss?" och givetvis slog jag mig ner för att prata med dem. En av dem undervisas vid sidan av klassen, så hen visste inte vem jag var och frågade: "Vems mamma är du?". Jag förklarade att jag gjorde praktik och bara var i klassen denna vecka. En av eleverna blev märkbart ledsen och besviken, detta trots att jag och hen knappt haft någon kontakt. Så det värmde i hjärtat att t.o.m. hen ville ha kvar mig ♡
Sen började vi avrunda dagen. Vi städade upp och jag trodde att det skulle bli kaos och glömmas typ hälften av elevernas alla väskor, kläder och utrustning. Men tji fick jag, det var bara några få saker som var kvar när eleverna begav sig mot bussen.
När jag klev på bussen var "eleven under vingarna" snabbt fram med att fråga om jag inte kunde sitta med hen. Självklart gjorde jag det.
Väl åter på skolan rättade jag några tester, innan jag avslutade dagen.
Vi inledde med upprop och info i klassrummet. Läraren samlade in de sista slantarna och höll koll så att alla hade betalat för liftkortet. Sen gick vi ut för att möta upp resten av lågstadiet. Det visade sig att en av eleverna missförstått och trodde att hen kunde låna slalomskidor från skidanläggningen. Det blev lite av en stafett sådär på morgonkvisten. Rektorn rusade in efter nyckeln till bodan, sen tog jag vid och sprang dit för att hämta en madrass som eleven kunde åka på. Sen rusade vi vidare till bussen.
Ca 40 min senare var vi framme, eleverna slängde sig ur bussen och bytte snabbt om till pjäxor. Under instruktion av eleverna hjälpte jag dem spänna fast utrustningen. Kände mig som en yr höna, jag hade liksom ingen koll på nåt. Varken utrustningen, skidanläggningen eller hålltider. Elever ropade mitt namn till höger och vänster och jag uppfattade sällan vem det var.
Vi knatade upp en bit för backen till grillplatsen, där jag och de lärare som inte åkte slalom höll till. Sedan var dagen igång på riktigt och de hade så kul. Jag höll mig runt pulkabacken och nära eleverna där. Ville ha koll så alla hade det bra psykosocialt; såg jag någon ensam såg jag till att den fick någon att åka med samt berömde eleverna när de gjorde någonting bra. I denna upptagna och frånvarande värld ville jag att barnen skulle få känna sig extra sedda.
Hungriga barn och pedagoger samlades sedan runt brasan för att avnjuta grillade hamburgare. Det var en riktigt mysig stund.
Lite senare bestämde jag mig för att kolla in anläggningen så jag tog mig upp till restaurangen. Därinne satt några elever och åt glass; "Hanna, kan du inte sitta här med oss?" och givetvis slog jag mig ner för att prata med dem. En av dem undervisas vid sidan av klassen, så hen visste inte vem jag var och frågade: "Vems mamma är du?". Jag förklarade att jag gjorde praktik och bara var i klassen denna vecka. En av eleverna blev märkbart ledsen och besviken, detta trots att jag och hen knappt haft någon kontakt. Så det värmde i hjärtat att t.o.m. hen ville ha kvar mig ♡
Sen började vi avrunda dagen. Vi städade upp och jag trodde att det skulle bli kaos och glömmas typ hälften av elevernas alla väskor, kläder och utrustning. Men tji fick jag, det var bara några få saker som var kvar när eleverna begav sig mot bussen.
När jag klev på bussen var "eleven under vingarna" snabbt fram med att fråga om jag inte kunde sitta med hen. Självklart gjorde jag det.
Väl åter på skolan rättade jag några tester, innan jag avslutade dagen.
