Therese praktik - del 5

Fredag den 6 mars

Då var det fredag och solen lös över Vättern när jag körde till jobbet denna morgon! Borde tagit bilder till er tänker jag nu för skolan ligger så fint med obruten vätterutsikt. Sånt där som inte ägnade en tanke åt när jag själv sprang runt på samma skolgård för 30 år sedan utan det är nog något som kommer med åldern.​

Dagen startade på samma vis som alltid, rutiner är bra och bygger trygghet. Det är hej och kram i dörren, någon ser bekymrad ut och får en extra klapp, några har glömt läxan och någon vill bara säga att jag har så fin blus idag. Lika mycket som man ibland får stå ut med i form av kränkande kommentarer lika mycket kärlek ger de.​

Senaste veckan har det gått vattkoppor på lågstadiet och idag nådde vi nog kulmen. När vi kom in klassrummet ser jag tydliga prickar på 2 elever och pratar med kollagan som går och ringer hem till dem. De sätts i grupprummet så länge och samtidigt hör vi att 3 st är på väg hem från F-klassen. Här går det ca 30 min till av lektionstiden till att ringa, plocka fram hemuppgifter osv. Det är mycket som händer på en dag som man ser och märker när man är i verksamheten. På pappret ser det ut som man är tillräckligt med personal osv men en händelse kan kosta om hela planeringen. Allt från små saker till större händelser.​

Jag startar lektionen så länge med att dela dem i skrivpar vilket är planerat av ansvarig lärare sen innan. De ska skriva meningar eller en berättelse utifrån bilder de får tilldelade. Vi ger dem mönstermeningar som de kan använda som "jag ser", "jag ska" osv. Man arbetar i par och turas om med varannan mening. För en del går det snabbt och fantasin flödar medan andra har det trögt. Klipper till bilder som jag igår kopierade. Dessa ska de sätta på sina berättelser och får hemuppgift att läsa dem för sina föräldrar under helgen.​

Elevassistenten är ledig på fredagar och då ligger ansvaret på ord lärare att dela på den elev som behöver stöttning. Det är en jobbig morgon och vi bestämmer att ord personal är med eleven då hon är mer van och jag försöker med klassen under hennes ledning från annat rum och även via hennes planering. Får en bra lektion som vi avslutar med frukt och högläsning.​

Efter rasten är det dags för NTA som innebär att de ska väga igen. De hämtar vågar, papper, brukar mm och denna gången ska de tänka volym. Det blir en bra lektion om än stökig, dels arbetar de i par och det blir prat när man ska diskutera och mycket saker som ska hämtas och lämnas osv. Jag går runt i klassrummet och hjälper till där det behövs.​

Lunchdags och idag är det taco. Alla äter med god aptit och det pratas mello igen, vem ska man rösta på och vem är bäst. Får man tycka olika, är någon dum bara för att den gillar en annan låt än du? Det blir många tillfällen att prata värdegrund och kamratskap vid bordet.​

Efter rasten är tanken att jag ska jobba med eleven som behöver stöttning och kollega ta klassen. Tyvärr är denna elev borta när lektionen ska börja och jag går runt och letar i ca 15 min. De brukar veta vart denna tar vägen när det blir så. Slutar med att vi byter och andra tar över letandet. Nu känns det inte bra, klockan har gått och ingen elev har kommit fram. Försöker hålla klassen och oss själva lugna men de ser och känner av vår stress vilket bidrar till frågor. Mitt i allt detta ska vi försöka räkna matte. Det pratas och pratas, någon springer runt och står vid andras bänkar mm. Försöker jobba med lugn ton över lag men nu blev det för mycket av både fula ord och dåligt bemötande mot kamrater som har rätt till studiero. Tvingas höja rösten och säga ifrån på skarpen varpå det blir helt tyst. Skönt det men lika tråkigt varje gång man måste göra det, inte så jag vill jobba.​

En kille såg nog på mig hur trött och irriterad jag var just då och kommer fram med handen på axeln och säger, - du jag tycker du är så snäll och jag förstår att du blir arg. Det var helt rätt tillfälle då jag kände mig tom på energi just då.​ Hur som flyter lektionen på bra efter detta och eleven hittas tack och lov tillslut.​

Vi avslutar dagen med röstning till mello. Vem ska vinna imorgon. Får eleverna i årskurs 1 på min skola bestämma är det föga förvånade Mendez med "Vamos Amigo" tätt följd av Anis Don Demina med "Vem är som oss". Imorgon vet vi om resten av Sverige tycker som oss.​

Tack för denna veckan och att ni hängt med mig här på bloggen. Hoppas jag kunnat ge er inblick i hur det är på min skola. Det är som sagt en tuff verklighet som väntar oss därute men samtidigt finns det så mycket guld i alla barn och det gör att jag längtar tills man är ute på riktigt, får göra skillnad och plocka fram det där i varje barn!​