Therese praktik - del 9
Nu var det redan torsdag och min praktik börjar gå mot sitt slut. Det har varit ett rasande tempo men så mycket jag lär mig varje dag. Både om min själv, hur jag vill vara och uppfattas av elever och kollegor men även om skolan.
Idag blev jag tillfrågad att börja dagen i årskurs 2 då de behövde stöttning där fram till 9.30. Pga av miss i kommunikatonen trodde pedagogerna där att det var klart med mig medan jag och Jessika inte fått veta något utan planerat upp vår fm. Jaja det är ju såhär det kommer bli och vi bestämde att hon tog 1:orna själv och jag stressade upp till 2:an. Då vi inte hunnit gå igenom något fick jag frågan om jag vill ta klassen eller de två elever som ofta arbetar i ett angränsande rum. Valde att ta de två och ge det en chans. Fick berättat för mig att det kan gå hur som helst, antingen accepterar de dig eller så blir det svårt men då får det vara så denna fm. Huvudsaken är att du är där med dem osv. Går in och presenterar mig och försöker lirka med dem lite medan de tittar ner i sina ipads. Det går hyftat bra och känner att vi nog kan funka ihop. Dels ska vi göra en engelska uppgift och därefter exprimentera med is och se hur det smälter. Får dem samarbeta så pass att vi tar det muntligt. Jag frågar dem, de svarar och jag skriver ner. När jag lämnar över deras arbeten och går på rast känns det bra. Hade inga förhoppningar alls när jag klev in i det rummet men lämnade med en bra känsla.
Efter lunch väntar det idrott och jag tar med den andra halvan dit, de som hade matematik igår. Vi ska spela Fia med basket som tidigare gäng gjorde. Idag är vi tre vuxna då denna grupp kräver mera. Det börjar bra, jag är med tre elever och de lyckas vinna tre ggr. Det tas inte emot med glädje av alla. I slutet av lektionen spårar det ur med besvikna och arga förlorare. Vi försöker samla dem och idrottsläraren pratar med dem om vikten av att vara en god förlorare men även god vinnare. Det eldades på med ärovarv och jubelvrål vilket inte funkade för alla. De flesta kan enas och be varandra om förlåtelse men några tar med sig ilskan upp i omklädningsrummet.
Som avslut på dagen hade jag pratat med eleverna att vi skulle överaska Jessika med sång och hurra då hon fyllde år idag. De var så duktiga på att inte säga något och vi rätt tillfälle klämde vi i och hon blev förstås både rörd och glad.
Blev en passande mugg på kafferasten idag som jag väljer som bild. Om jag ska sammanfatta dagens tema från det jag klev in i skolan tills jag kör hem så är det Corona. Alla pratar om det, kommer vi ha öppet, ska de stänga och vad händer då? Skolkonferanser är inställda, nästa veckas stormöte hålls på resp skola, de inplanerade studieresorna är stoppade, läromedelsmässorna kommer inte bli av osv osv. Sen hittar jag en 8-åring gråtandes innan jag går hem och frågar givetvis vad som hänt... -alla pratar om Corona och jag är så rädd, vill inte dö. Där kände jag att det har tagit väldigt stora proportioner. Det är svårt att veta hur man ska bemöta deras rädsla när man inte vet själv från dag till dag vad som sker. Jag gav henne iaf ett lugnade svar som min 5-åring sa till mig i veckan. "Det är inte farligt med Corona för man blir bara lite sjuk men man dör inte". Får tro att det lugnade henne något så får vi se vad som gäller imorgon och vilka råd vi ska lyssna på då.
Idag blev jag tillfrågad att börja dagen i årskurs 2 då de behövde stöttning där fram till 9.30. Pga av miss i kommunikatonen trodde pedagogerna där att det var klart med mig medan jag och Jessika inte fått veta något utan planerat upp vår fm. Jaja det är ju såhär det kommer bli och vi bestämde att hon tog 1:orna själv och jag stressade upp till 2:an. Då vi inte hunnit gå igenom något fick jag frågan om jag vill ta klassen eller de två elever som ofta arbetar i ett angränsande rum. Valde att ta de två och ge det en chans. Fick berättat för mig att det kan gå hur som helst, antingen accepterar de dig eller så blir det svårt men då får det vara så denna fm. Huvudsaken är att du är där med dem osv. Går in och presenterar mig och försöker lirka med dem lite medan de tittar ner i sina ipads. Det går hyftat bra och känner att vi nog kan funka ihop. Dels ska vi göra en engelska uppgift och därefter exprimentera med is och se hur det smälter. Får dem samarbeta så pass att vi tar det muntligt. Jag frågar dem, de svarar och jag skriver ner. När jag lämnar över deras arbeten och går på rast känns det bra. Hade inga förhoppningar alls när jag klev in i det rummet men lämnade med en bra känsla.
Efter lunch väntar det idrott och jag tar med den andra halvan dit, de som hade matematik igår. Vi ska spela Fia med basket som tidigare gäng gjorde. Idag är vi tre vuxna då denna grupp kräver mera. Det börjar bra, jag är med tre elever och de lyckas vinna tre ggr. Det tas inte emot med glädje av alla. I slutet av lektionen spårar det ur med besvikna och arga förlorare. Vi försöker samla dem och idrottsläraren pratar med dem om vikten av att vara en god förlorare men även god vinnare. Det eldades på med ärovarv och jubelvrål vilket inte funkade för alla. De flesta kan enas och be varandra om förlåtelse men några tar med sig ilskan upp i omklädningsrummet.
Som avslut på dagen hade jag pratat med eleverna att vi skulle överaska Jessika med sång och hurra då hon fyllde år idag. De var så duktiga på att inte säga något och vi rätt tillfälle klämde vi i och hon blev förstås både rörd och glad.
Blev en passande mugg på kafferasten idag som jag väljer som bild. Om jag ska sammanfatta dagens tema från det jag klev in i skolan tills jag kör hem så är det Corona. Alla pratar om det, kommer vi ha öppet, ska de stänga och vad händer då? Skolkonferanser är inställda, nästa veckas stormöte hålls på resp skola, de inplanerade studieresorna är stoppade, läromedelsmässorna kommer inte bli av osv osv. Sen hittar jag en 8-åring gråtandes innan jag går hem och frågar givetvis vad som hänt... -alla pratar om Corona och jag är så rädd, vill inte dö. Där kände jag att det har tagit väldigt stora proportioner. Det är svårt att veta hur man ska bemöta deras rädsla när man inte vet själv från dag till dag vad som sker. Jag gav henne iaf ett lugnade svar som min 5-åring sa till mig i veckan. "Det är inte farligt med Corona för man blir bara lite sjuk men man dör inte". Får tro att det lugnade henne något så får vi se vad som gäller imorgon och vilka råd vi ska lyssna på då.
